liqyss

Igår lördagen den 15 augusti fyllde min coola mormor 85, tyvärr är hon numera stendement och bor på ett hem. Resten av familjen firade henne helgen innan eftersom att hon ändå inte har någon större koll på vilken dag det är spelar det ingen roll. Innan vi åkte sade min mor att hon var ganska vilse när de var där sist att jag därför skulle presentera mig själv högt och säga HEEEJ MORMOR, så hon skulle veta att det var jag. Hon har bara två barnbarn så då borde hon anta rent logiskt att det är jag eller min syster.

När jag och min sambo kommer dit hittar vi inte mormor i hennes lilla lägenhet så vi går mot allrummet och i hallen på väg dit kommer hon gåendes med en personal. Jag säger HEEEEEEEEJ MORMOR samtidigt som personalen som känner igen mig säger Titta Där har du DITT BARNBARN. Mormor stirrar på mig och säger:
Vem Är du då Jag känner inte igen dig alls. Samtidigt som hon ser lite förvirrad och besviken ut. Sedan ser hon sambon min som stått lite bakom. Varav hon brister ut:

NÄÄÄÄMEEEEEN HEEEEEEEEEEEEEEEEJ ÄR DET DUUU!!  Hon lyser upp som ett barn på julafton och mer eller mindre springer in i hanses famn. Där står de och kramas ett bra tag.

Finns en del fördelar med att se orginell ut. Dementa har lättare att komma ihåg orginella utseenden. Inte mitt vanliga tråkflåk utseende.